Vita damen går igen

Bland alla spöken som vandrat runt här på senaste tiden har jag även sett Den vita damen. Jag tror att hon kan vara besläktad med Gruvmaja som spökar hemma hos mina föräldrar, men jag är inte säker.

Att skapa i gipsbinda kan vara lite avskräckande eftersom det smular en del, men med ett bra och lättstädad underlag så är det inte så farligt. Häll inte ut gips i slasken bara. Det täpper till. 

Jag hade en pinne på en betongfot som jag använde som stativ och satte min styrolitkula på. Först täckte jag foten med en bit plast eftersom jag inte ville ha gips på den. I brist på betongpinne så kan man sätta ner en blompinne el dyl i ett glas med sand/socker/salt i. (Något med lite tyngd i.)

Klipp till gipslindan i lämpliga bitar. Doppa i vatten och börja skapa.

Jag lade mina remsor i kors över varandra.

Man får smeta på skarvarna så att lagren fäster i varandra. Det var lite pilligt eftersom jag inte hade något motstånd bakom. (Vill man göra det lättare för sig kan man först göra en stomme i t ex tidningspapper.) Man får heller inte smeta för hårt och för länge för då är det risk att man tar bort gipset istället för att sprida ut det.

En liten tandborste kan vara till hjälp. Eller en gammal smörkniv eller liknande.

Det här projektet tog ett tag att göra eftersom det behövde torka lite mellan varven så att det inte skulle säcka ihop. Jag målade min dam med vit färg efter att först ha grundat med gesso för att det inte skulle gå åt så mycket färg. 

Jag målade även en bit upp på insidan. Det gör att det inte dammar. Vill man inte måla så kan man lacka sitt alster för att slippa gipsdamm.

Jag prövade att sätta ett elektriskt värmeljus under Vita damens cape, men jag hade gjort den lite för tät för att det skulle bli riktigt effektfullt. 

Den vita damen och jag skrider vidare. Ha kul!

Among all the ghosts moving around here these days have I seen the White Lady. She's made out of plaster gauze and painted white. Creating with plaster gauze is a bit dusty but fun.

Kreativa Teamet - Cornelia/Sorken